Sandie

Tjohoo, jag börjar tidigt nästa vecka också! Tack alla kära arbetskamrater med svininfluensa! Nej, så illa är det nog inte. Men många är sjuka och lediga så då får jag fungera som ersättare. Perfekt!

Något jag ser fram emot är fredagen med allt vad den innebär. After Work i Trädgårsföreningen! Yes, fatta, jag får äta hur mycket mat jag vill, gratis! Och många ska med också, det var verkligen på tok för längesen jag umgicks med många från jobbet, samtidigt!

Nu ska jag dra till gymmet, träna lite mage, rumpa, lår. Yey!

Fick en hel bunt med äpplen av pappas jobbarkompis Thomas. Så igår bakade jag äpplekaka, Martina och Ida kom förbi och glufsade och kollade på Ice Age 3. Fruktansvärt bra uppföljare. Vi vet ju vad man säger om uppföljare annars, dom blir aldrig lika bra som den första filmen! Men den höll faktiskt måttet. Resten av äpplena ska jag för övrigt göra mos på.

Ja just det, hur gick det nu med John då? Jo, jag åkte hem från sjukhuset vid 23-tiden efter att ha hört med personalen om uppskattad väntetid. "Räkna med flera timmar" blev svaret, så jag gjorde bäst i att åka hem och vänta på samtal från John när han var klar. Men när jag vaknade av klockan 4.30 så hade han inte ringt. Jag blev orolig som fan, tänkte att nu är det säkert allvarligt. Men den svenska sjukvården är ju som den är (alltså inte alls den mest framgångsrika i världen. Eller jo, kanske, men inte är den speciellt snabb för det), så jag ringde John, som hade fått röntgat sig och väntade på svar. Så jag fick inte agera taxi, trots att jag ville det. Jag var tvungen att gå till jobbet, och när John väl fick lämna sjukhuset hade han suttit där i 13 timmar. 13 timmar! Skandal. Men okej, jag kan förstå att de som verkligen är akut sjuka eller skadade måste få gå före, men ändå. Anyway, nu mår han bra i alla fall, och det är ändå huvudsaken.

Nu ska jag ta en springrunda till far.

Ha det bra, hej då.

(Låter som en barnbok, typ Totte hos frisören eller Totte badar.)

John ringde precis, han sitter på akuten. Ramlade när han spelade innebandy, inte bra. Så snart sticker jag och håller honom sällskap. Det värsta som finns är att sitta ensam och vänta i flera timmar, utan minsta aning om när man får komma in till dotorn. Och den äckliga lukten! Sjukhusodör, det måste vara bland det värsta som finns!

See u, puss

Efter en härlig kväll med kräftskiva har dagen varit lite seg och innehållslös. Vaknade rätt sent, gick upp och käkade lite frukost. Ägnade Martina en tanke, hon började fyra i morse och ska jobba till 24 inatt. Stackars. Jag börjar också fyra, men sista kvällen för Kulturkalaset ikväll, så några sånna tidiga mornar blir det inte än på ett tag. I alla fall, jag och John åkte och hämtade upp Ida, drog till Thai Spice och käkade gott. Sen la vi oss på soffan och har legat där de senaste timmarna.

Jag längtar redan till helgen, innan denna ens har slutat. På fredag drar jag, Ida och Therese till Stockholm och gör stan osäker. Det blir fett som fan! För tillfället känner jag mig inte det minsta sugen på alkohol. Det blev på tok för mycket av den varan igår. Seriöst, jag får börja tänka på mina alkoholvanor. Man måste faktiskt inte dricka hela helgen. Så roligt är det inte. Eller förresten, man kan dricka hela helgen, men det behöver ju inte vara i de mängderna som för tillfället slinker ner i min kropp. Jag vet ju själv att jag tappar suget och fokus när jag blir sådär jobbigt full. Ni vet, som när man försöker hitta sin kamera/mobil/plånbok och det tar typ tio minuter innan man inser att man har glömt de flesta sakerna hemma.

Det blev ingen utgång för min del igår i alla fall. Jag var inte sugen, ville inte göra slut på pengar och kände samtidigt att jag var tvungen att städa upp the mess innan pappa kom hem i morse. Och vi lyckades ganska bra tycker jag.

Nu ligger Ida och John, mina älsklingar, och sover på soffan. Det är bara jag som inte vill sova. Då kommer jag ju inte kunna somna ikväll. Dessutom vill jag se hundra meter final, herrar, om en timme. Då kan man ju inte sova.

Nu var det dags för Götets största fest! Börjar idag och slutar på söndag. Jag ska in en sväng ikväll tänkte jag. Från början var det tänkt att jag skulle stuckit till Trädgår´n och kollat på Joey Fever och Safari Sound, men bossen på jobbet talade vänligt men bestämt om för oss att vi börjar 04.00 imorgon. Jävla kulturkalas. Nej, men det är rätt så lungt, jag kommer ju sluta kl. 12 tydligen. Inte dåligt då. Dessutom ska jag vara ledig på fredag eftersom jag har jobbat för många dagar i streck, så vafan, upp tidigt några dagar är väl inga problem.

Och hör och häpna, prinsessan Madeleine ska förlova sig! Har ingen aning om vem hennes pojkvän, tillika fästman, är, men orka sätta in en nyhetssändning för en kunglig förlovnings skull! Varför kunde dem inte TV-sänt min och Johns förlovning lika väl? Hm, okej, inte så värst intressant för omvärlden kanske, men en kunglig förlovning? Ytterst intressant! Not.

Jag är sämst på att uppdatera min blogg. Sämst. Men jag har mina anledningar. Har inte mått så bra den senaste tiden. Vad det beror på orkar jag inte gå in på nu, men man kan säga att jag inte har varit världens lyckligaste människa precis. Olycklig är det bästa sättet att beskriva mig på. Fast det är bättre nu. Har efter ett litet snedsteg insett vad jag egentligen vill med saker och ting. Men snedsteg är bra, om man inte gör några fel i livet kan man ju aldrig komma på vad som är rätt för en själv. Eller?
Har haft tusen saker och problem i huvudet. Det har nog märkts av utåt sätt också tror jag. Jag har inte varit mig själv. Jag gick in i nån slags dvala som inte ville släppa ut mig, men jag tror den är lite villigare nu. Det är bra. Det är inte bra för mitt annars så ganska starka psyke att anfallas av onda demoner. Jag bryts ju ner. Det vill jag inte.

Det har hänt en massa roliga saker det senaste, trots de onda demonerna i min kropp. Det är sånna tillfällen och tillställningar som gör livet till det det är. Jag kan säga att jag har roligt på jobbet utan att ljuga. Det är inte alla som kan det. Jag har världens skitjobb i flera bemärkelser, men det är inte arbetsuppgiften som gör mig glad. Det är mina fina arbetskollegor, som får mig att skratta (och då menar jag gapskratta) minst fem gånger om dagen. Det kan inte heller alla skryta med. Därför känns det så tråkigt och tomt när sommarjobbarna slutar en efter en. Jag kommer ju bli ensam åtminstone en månad. Eller ensam och ensam, utan de jag umgås med helst. Men ändå, jag får ju vara glad för att jag har ett jobb att gå till.

Vad händer efter september måntro? Ge mig nåt att göra någon!

 

Hade familjen här på besök ikväll. Jag och Ida lagade jambalaya. Jag blev lite klarare i huvudet gällande vissa saker. Mamma är alltid vis och ger mig alltid bra råd, men jag tror faktiskt ändå att jag ska tacka nej till platsen på biblioteksvetenskapsprogrammet. Hon tyckte att jag skulle tacka ja, men jag känner mig ju inte säker. Jag förstår hur hon resonerar, att jag vet hur min framtid kommer att se ut kommande tre år, men sen då? Om jag hamnar i samma läge som nu, står utan jobb? Det kommer inte att bli bra. Det är nog trots allt bättre att jag väntar tills jag är helt säker på vad jag vill göra. Hellre arbetslös ett tag i höst än att jag står med studieskulder upp över öronen om tre år.

Jag har bestämt mig för att köpa ny kamera i morgon också. Samma som jag har haft nu. Den vet jag ju är bra. Kanske att jag ska teckna en trygghetsförsäkring också? Då är det inte hela världen om jag tappar den eller om den blir fuktskadad. Inte för att jag inte ska ta hand om den ordentligt denna gången, mest utifallatt. Men hallå eller, finns det någon klantigare än jag? Hur kan jag förvänta mig att andra ska ta hand om mina saker hela tiden? Jag måste bli mer försiktig med mina pinaler. Ett sent nyårslöfte är att jag inte ska tappa eller förlägga mina saker, samt att jag måste sluta upp med att bilda kaos i mitt huvud. För det är ju mitt flummiga jag som tar över ibland. Fan.

Tack mamma och systrar för att ni finns. Jag älskar er.

Det var ett tag sen jag skrev sen sist. Den senaste veckan har kantats av lycka och glädje i form av fest och umgänge med fina människor. I onsdags träffade jag Anna i stan. Vi åt pasta och drack latte och pratade gamla minnen. Vad som gick fel den där kvällen för fyra år sedan, vad som gjorde att vi slutade umgås och aldrig hördes av. Vi har rett upp det nu. Det känns bra.

Badade på Askimsbadet i torsdags med syster. Var i Lerum i fredags. Vi hade sightseeing, åkte omkring och checkade läget. Åkte upp för "den brantaste backen i västsverige" som Daniel sa. Den kändes inte så brant, men det var den nog egentligen. Hade nog för höga förväntningar. Vi tog ett kvällsbad, fint var det. Och grillade.

I lördags var vi ute ett gäng på Saltholmen. Brände mig vilket ledde till att jag såg ut som en kräfta inför kvällens fest hos Daniel. Men vad gjorde väl det? Hade den bästa utekvällen på länge. Dansade i säkert fem timmar. När Valand stängde och vi skulle ta vagnen hem insåg vi att det inte gick någon vagn. Vi tog taxi, sparade numret till snubben som körde. Kan ju alltid vara bra att ha till nästa gång när man vill åka hem för 150 spänn. Jag ser fram emot en sådan kväll igen. Det var så skön stämning, skrattade hela förfesten igenom, träffade en drös med vänner som jag inte har fått se på länge. Varför blir det så? Jag har ju så kul med dom. Vill inte att det ska dröja flera månader innan man träffar dom man tycker om och har roligt med.

Dagen efter mådde jag fint, trots endast ett par timmars sömn. Åkte till Liseberg med familjen och drog omkring där i några timmar. Sen kom baksmällan. Kan ha att göra med att jag hade besökt Liseberg, jag vet inte. Men jag mådde sjukt dåligt i alla fall. Vaknade flera gånger natten till måndag, och kände en fruktansvärd kräkkänsla. Visste inte om jag skulle orka ta mig till jobbet by bike, men det gick fint trots allt. Cykelturer är bra. Tog mig igenom jobbdagen och åkte hem och träffade John och Rikard som var hemkomna från Småland.

Idag var jag, Rikard och John på Naturhistoriska muséet. Intressant, har inte besökt ett muséeum på år och dar. Sen åkte vi hem till oss och drack lite öl. Nu drog dom till Rockbaren. Jag stannade hemma, ska lägga mig och sova nu snart. Och fundera över livets alla frågor. Jag har kommit fram till att jag har varit en funderare de senaste månaderna. Funderar på massa saker. Över mitt liv först och främst. Men det är kanske bra. Jag vet inte. Ska förflytta mig till sängen och fundera lite där istället.

Puss och hej

...för att du tog hand om mig ikväll Martina! Min ångest dämpades totalt när jag var hos dig.

Och så hittade jag min efterlängtade nyckel. Jag hade lagt den på engångsgrillen som låg på pallen i hallen (sa jag inte att jag alltid lägger nyckeln på pallen efter att ha varit ute och sprungit?) Grillen hade jag lagt in i garderoben utan att lägga märke till nyckeln. Där dämpades min ångest en smula. Sen åkte jag till Martina. Där krympte ångesten till en liten boll. Hon hade köpt frukt och vin som vi glufsade i oss till Allsång på Skansen. Min ängel! Så nu mår jag plötsligt mycket bättre i sinnet.

Ska krypa i sängen nu, vädrar totalt för att minska hettan i sovrummet. Får se om det hjälper.

Puss och gonatt :)

Skulle egentligen har gått och lagt mig för längesen. Börjar 5.30 imorgon, vilket innebär att jag måste gå upp 04.15 för att hinna med första vagnen som går 4.41. Yey. Men jag kan inte sova när det är 100 grader i lägenheten och typ solsken fortfarande. Nej, det var inte sant. Men det är fortfarande ljust ute. Dessutom kan jag inte hitta min nyckel. Jag var ute och sprang i morse, och då tar jag alltid bort ena nyckeln från knippan och lägger i skon. När jag kommer hem lägger jag den alltid på pallen i hallen. När jag skulle gå till jobbet i morse låste jag bara överlåset eftersom jag inte hade tid att leta efter nyckeln. Men hur dumt var inte det? När jag kom hem gick det upp för mig att man måste ha underlåsnyckeln för att öppna porten. Portkoden har sedan länge slutat att fungera. Så jag fick ringa på andras porttelefon. Men ingen vill ju öppna, med rädsla för inbrott eller nåt. Till slut kom det ut en man på balkongen och frågade om jag ville in. Nej, jag står bara här och ringer på för att jag tycker det är kul. Pucko. Så in kom jag i alla fall, men nu kan jag inte hitta nyckeln. Dammsög i morse, så jag rotade igenom dammsugarpåsen i hopp om att finna den förlorade ägodelen. Men nej. På kuppen blev jag dammallergiker också. Men jag hittade en grej till Johns inlines som jag trodde att jag hade slängt. Nåt bra fick jag ut av att sprida damm på det rena golvet i alla fall. Anyway, jag har säkert lagt den på nåt konstigt stället, typ i kylen. Jag håller på att bli senil. Satan.

Dessutom har jag haft en tung sten över mitt bröst idag. Vad är det med mig? Jag känner tomhet. Hallå, fyll hålet då! Äsch, jag vet inte vad det är med mig. Nu måste jag i alla fall sova, om jag ska orka ta mig ur sängen (som för övrig känns väldigt tom nu när John inte är hemma).

Natti.

I söndags solade jag en stund på gräsmattan bakom huset. Johan kom vid tolv-tiden, vi stack upp till Johns föräldrar och fixade med släp och grejer. Johan ska ju flytta från Halmstad idag, då behövs ett rejält släp :) En av kissarna kom jamande fram och ville in i huset. Men ack nej, jag hade ju inga nycklar. Förstår henne, hon var varm och törstig. Jag sprutade lite vatten på henne med trädgårdsslangen, men det gillade hon inte. Stack iväg snabbt som attan och gömde sig under altanen :)

Grillade hos pappa på kvällen. Några släktingar var där också, alltid trevligt att se dom, träffas ju nästan aldrig nu för tiden. Det blev jordgubbar och glass till efterrätt, min favorit i sommarvärmen :) För sjukt varmt var det, över 30 grader. Och det ska fortsätta hela veckan ut hörde jag på nyheterna i morse. Gött, det behövs för min själ.

Var lite söndagsnere igår kväll. Vet inte vad det berodde på, var bara allmänt nere. Det har gått över till viss del idag, men lite av känslan sitter kvar. Det går säkert över under dagen, beror kanske på att det är en ny arbetsvecka och man måste arbeta när det är så fint väder ute. Det ger mig lite ångest.

Ne, dags att greja iordning mig innan jobbet.

Puss hej

Lördagen var helt underbar, åkte ut till Sillvik, jag, John, Reb, Nikita och Daniel. Låg där några timmar, sprang bort till bilen när parkeringen gick ut. Sjukt skönt, det var längesen jag var ute och badade och solade och hade det gött :)

Efter jobbet i fredags hämtade Martina upp mig. Vi drog till Maxi, köpte grill, korv, potatissallad och halloumi. Så sjukt gott att grilla :) När vi nästan var framme vid badet började bilen att koka. Oops, tänkte vi och stannade på en hållplats. Som tur var bor Martinas föräldrar jättenära, så hennes pappa kom och kollade bilen. Den gick absolut inte att köra så vi blev skjutsade till Askimsbadet av Martinas mamma.

Jaa, så är det, Michael Jackson har avlidit. Jag hade ingen relation till honom alls, har lyssnat lite på honom under åren givetvis, men inte mer än så. Ändå är det tragiskt på något sätt. Jag vill inte verka blödig, men han var faktiskt en stjärna. Han verkade vara sig själv hela tiden. Han var en pojke i en vuxen mans kropp.

Anyway, igår var jag och mamma uppe på Ramberget. Vi skulle grilla, men precis som i Slottsskogen häromdan ville inte grillen tändas. Jäla skitgrillar alltså! Så köp aldrig Skogens grill från Willys eller Gastro (tror jag den hette) från Hemköp för dom fungerar inte. Det kan ju inte bero på mig precis. Man behöver ju inte vara ett ljushuvud för att kunna tända en engångsgrill. Eller? :) Hädanefter ska jag köpa grill på Lidl, de har grillar som fungerar.

I tisdags grillade jag och Martina på Ramberget. Från början var det tänkt att vi skulle bada (eller aa, i alla fall jag som inte har badat någon gång i år. Skäms!) Men när arbetsdagen var över tyckte jag att det var alldeles för kallt för ett premiärdopp, så vi beslutade oss för att grilla istället. Vi besteg Ramberget och slog oss ner på en filt på toppen. Där var det några som hade placerat nåt slags parabolliknande föremål som var kopplat till deras bil en bit därifrån. Vad tusan var det? Vi tänkte att det nog var några från Svenska ufoföreningen som letade efter aliens.

Igår grillade vi igen, jag, Ola och John. I Slottsskogen denna gång. Eller nja, vi tänkte grilla, men engångsgrillen ville inte göra sitt jobb, så vi fick äta rå korv med bröd. Men det dög för stunden. Jag var hungrig.

Helgen har varit riktigt bra. Midsommardagen innehöll mest slappande av logiska skäl. Jag var inte speciellt bakis egentligen, men det var skönt med en slappardag. Nisse, Therese och Ida var över hos oss och spelade corona och Rita och gissa och drack vin. Det sistnämnda är som Pictionary.

Midsommarafton började med lunch hos Johns föräldrar.

Sedan drog vi till Lerum och party hos Rebecca och Daniel.

I torsdags efter jobbet drog jag till Kville Biljard. Fick med mig Christian också, det var nice :) Vem som vann flest gånger vet jag inte, men kul var det i alla fall.

Hade spakväll hos Martina igår. Mysigt som tusan. Vi gjorde ansiktsmasker, färgade Martinas hår (jag fick lite blont i mitt också, fast bara ytterst lite, så det syns knappt) och jag gjorde ett fotbad med badkula i. Efter en stund i badet blev badkulan skitkonstig, löste upp sig och såg ut som en rutten pungkula typ. Men det gjorde gott för mina fossingar i alla fall :)

Har lite bråttom nu, måste till Systemet innan jobbet. Imorgon - MIDSOMMAR!!

Puss hej