Sandie

Hade familjen här på besök ikväll. Jag och Ida lagade jambalaya. Jag blev lite klarare i huvudet gällande vissa saker. Mamma är alltid vis och ger mig alltid bra råd, men jag tror faktiskt ändå att jag ska tacka nej till platsen på biblioteksvetenskapsprogrammet. Hon tyckte att jag skulle tacka ja, men jag känner mig ju inte säker. Jag förstår hur hon resonerar, att jag vet hur min framtid kommer att se ut kommande tre år, men sen då? Om jag hamnar i samma läge som nu, står utan jobb? Det kommer inte att bli bra. Det är nog trots allt bättre att jag väntar tills jag är helt säker på vad jag vill göra. Hellre arbetslös ett tag i höst än att jag står med studieskulder upp över öronen om tre år.

Jag har bestämt mig för att köpa ny kamera i morgon också. Samma som jag har haft nu. Den vet jag ju är bra. Kanske att jag ska teckna en trygghetsförsäkring också? Då är det inte hela världen om jag tappar den eller om den blir fuktskadad. Inte för att jag inte ska ta hand om den ordentligt denna gången, mest utifallatt. Men hallå eller, finns det någon klantigare än jag? Hur kan jag förvänta mig att andra ska ta hand om mina saker hela tiden? Jag måste bli mer försiktig med mina pinaler. Ett sent nyårslöfte är att jag inte ska tappa eller förlägga mina saker, samt att jag måste sluta upp med att bilda kaos i mitt huvud. För det är ju mitt flummiga jag som tar över ibland. Fan.

Tack mamma och systrar för att ni finns. Jag älskar er.

Det var ett tag sen jag skrev sen sist. Den senaste veckan har kantats av lycka och glädje i form av fest och umgänge med fina människor. I onsdags träffade jag Anna i stan. Vi åt pasta och drack latte och pratade gamla minnen. Vad som gick fel den där kvällen för fyra år sedan, vad som gjorde att vi slutade umgås och aldrig hördes av. Vi har rett upp det nu. Det känns bra.

Badade på Askimsbadet i torsdags med syster. Var i Lerum i fredags. Vi hade sightseeing, åkte omkring och checkade läget. Åkte upp för "den brantaste backen i västsverige" som Daniel sa. Den kändes inte så brant, men det var den nog egentligen. Hade nog för höga förväntningar. Vi tog ett kvällsbad, fint var det. Och grillade.

I lördags var vi ute ett gäng på Saltholmen. Brände mig vilket ledde till att jag såg ut som en kräfta inför kvällens fest hos Daniel. Men vad gjorde väl det? Hade den bästa utekvällen på länge. Dansade i säkert fem timmar. När Valand stängde och vi skulle ta vagnen hem insåg vi att det inte gick någon vagn. Vi tog taxi, sparade numret till snubben som körde. Kan ju alltid vara bra att ha till nästa gång när man vill åka hem för 150 spänn. Jag ser fram emot en sådan kväll igen. Det var så skön stämning, skrattade hela förfesten igenom, träffade en drös med vänner som jag inte har fått se på länge. Varför blir det så? Jag har ju så kul med dom. Vill inte att det ska dröja flera månader innan man träffar dom man tycker om och har roligt med.

Dagen efter mådde jag fint, trots endast ett par timmars sömn. Åkte till Liseberg med familjen och drog omkring där i några timmar. Sen kom baksmällan. Kan ha att göra med att jag hade besökt Liseberg, jag vet inte. Men jag mådde sjukt dåligt i alla fall. Vaknade flera gånger natten till måndag, och kände en fruktansvärd kräkkänsla. Visste inte om jag skulle orka ta mig till jobbet by bike, men det gick fint trots allt. Cykelturer är bra. Tog mig igenom jobbdagen och åkte hem och träffade John och Rikard som var hemkomna från Småland.

Idag var jag, Rikard och John på Naturhistoriska muséet. Intressant, har inte besökt ett muséeum på år och dar. Sen åkte vi hem till oss och drack lite öl. Nu drog dom till Rockbaren. Jag stannade hemma, ska lägga mig och sova nu snart. Och fundera över livets alla frågor. Jag har kommit fram till att jag har varit en funderare de senaste månaderna. Funderar på massa saker. Över mitt liv först och främst. Men det är kanske bra. Jag vet inte. Ska förflytta mig till sängen och fundera lite där istället.

Puss och hej