Äpplefrossa
Fick en hel bunt med äpplen av pappas jobbarkompis Thomas. Så igår bakade jag äpplekaka, Martina och Ida kom förbi och glufsade och kollade på Ice Age 3. Fruktansvärt bra uppföljare. Vi vet ju vad man säger om uppföljare annars, dom blir aldrig lika bra som den första filmen! Men den höll faktiskt måttet. Resten av äpplena ska jag för övrigt göra mos på.
Ja just det, hur gick det nu med John då? Jo, jag åkte hem från sjukhuset vid 23-tiden efter att ha hört med personalen om uppskattad väntetid. "Räkna med flera timmar" blev svaret, så jag gjorde bäst i att åka hem och vänta på samtal från John när han var klar. Men när jag vaknade av klockan 4.30 så hade han inte ringt. Jag blev orolig som fan, tänkte att nu är det säkert allvarligt. Men den svenska sjukvården är ju som den är (alltså inte alls den mest framgångsrika i världen. Eller jo, kanske, men inte är den speciellt snabb för det), så jag ringde John, som hade fått röntgat sig och väntade på svar. Så jag fick inte agera taxi, trots att jag ville det. Jag var tvungen att gå till jobbet, och när John väl fick lämna sjukhuset hade han suttit där i 13 timmar. 13 timmar! Skandal. Men okej, jag kan förstå att de som verkligen är akut sjuka eller skadade måste få gå före, men ändå. Anyway, nu mår han bra i alla fall, och det är ändå huvudsaken.
Nu ska jag ta en springrunda till far.
Ha det bra, hej då.
Ja just det, hur gick det nu med John då? Jo, jag åkte hem från sjukhuset vid 23-tiden efter att ha hört med personalen om uppskattad väntetid. "Räkna med flera timmar" blev svaret, så jag gjorde bäst i att åka hem och vänta på samtal från John när han var klar. Men när jag vaknade av klockan 4.30 så hade han inte ringt. Jag blev orolig som fan, tänkte att nu är det säkert allvarligt. Men den svenska sjukvården är ju som den är (alltså inte alls den mest framgångsrika i världen. Eller jo, kanske, men inte är den speciellt snabb för det), så jag ringde John, som hade fått röntgat sig och väntade på svar. Så jag fick inte agera taxi, trots att jag ville det. Jag var tvungen att gå till jobbet, och när John väl fick lämna sjukhuset hade han suttit där i 13 timmar. 13 timmar! Skandal. Men okej, jag kan förstå att de som verkligen är akut sjuka eller skadade måste få gå före, men ändå. Anyway, nu mår han bra i alla fall, och det är ändå huvudsaken.
Nu ska jag ta en springrunda till far.
Ha det bra, hej då.
Kommentarer
Trackback
