Sandie

Hade familjen här på besök ikväll. Jag och Ida lagade jambalaya. Jag blev lite klarare i huvudet gällande vissa saker. Mamma är alltid vis och ger mig alltid bra råd, men jag tror faktiskt ändå att jag ska tacka nej till platsen på biblioteksvetenskapsprogrammet. Hon tyckte att jag skulle tacka ja, men jag känner mig ju inte säker. Jag förstår hur hon resonerar, att jag vet hur min framtid kommer att se ut kommande tre år, men sen då? Om jag hamnar i samma läge som nu, står utan jobb? Det kommer inte att bli bra. Det är nog trots allt bättre att jag väntar tills jag är helt säker på vad jag vill göra. Hellre arbetslös ett tag i höst än att jag står med studieskulder upp över öronen om tre år.

Jag har bestämt mig för att köpa ny kamera i morgon också. Samma som jag har haft nu. Den vet jag ju är bra. Kanske att jag ska teckna en trygghetsförsäkring också? Då är det inte hela världen om jag tappar den eller om den blir fuktskadad. Inte för att jag inte ska ta hand om den ordentligt denna gången, mest utifallatt. Men hallå eller, finns det någon klantigare än jag? Hur kan jag förvänta mig att andra ska ta hand om mina saker hela tiden? Jag måste bli mer försiktig med mina pinaler. Ett sent nyårslöfte är att jag inte ska tappa eller förlägga mina saker, samt att jag måste sluta upp med att bilda kaos i mitt huvud. För det är ju mitt flummiga jag som tar över ibland. Fan.

Tack mamma och systrar för att ni finns. Jag älskar er.