Sandie

Jag är sämst på att uppdatera min blogg. Sämst. Men jag har mina anledningar. Har inte mått så bra den senaste tiden. Vad det beror på orkar jag inte gå in på nu, men man kan säga att jag inte har varit världens lyckligaste människa precis. Olycklig är det bästa sättet att beskriva mig på. Fast det är bättre nu. Har efter ett litet snedsteg insett vad jag egentligen vill med saker och ting. Men snedsteg är bra, om man inte gör några fel i livet kan man ju aldrig komma på vad som är rätt för en själv. Eller?
Har haft tusen saker och problem i huvudet. Det har nog märkts av utåt sätt också tror jag. Jag har inte varit mig själv. Jag gick in i nån slags dvala som inte ville släppa ut mig, men jag tror den är lite villigare nu. Det är bra. Det är inte bra för mitt annars så ganska starka psyke att anfallas av onda demoner. Jag bryts ju ner. Det vill jag inte.

Det har hänt en massa roliga saker det senaste, trots de onda demonerna i min kropp. Det är sånna tillfällen och tillställningar som gör livet till det det är. Jag kan säga att jag har roligt på jobbet utan att ljuga. Det är inte alla som kan det. Jag har världens skitjobb i flera bemärkelser, men det är inte arbetsuppgiften som gör mig glad. Det är mina fina arbetskollegor, som får mig att skratta (och då menar jag gapskratta) minst fem gånger om dagen. Det kan inte heller alla skryta med. Därför känns det så tråkigt och tomt när sommarjobbarna slutar en efter en. Jag kommer ju bli ensam åtminstone en månad. Eller ensam och ensam, utan de jag umgås med helst. Men ändå, jag får ju vara glad för att jag har ett jobb att gå till.

Vad händer efter september måntro? Ge mig nåt att göra någon!